En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar - mig, dig och världen
Hemma var ligger det nånstans?
Under sammetsblått himlavalv med
stjärnor som juveler utströdda i sådan
mängd att ingen kunde räkna dem var
den lilla familjen på resa söderöver.
Månens mäktiga strålkastare belyste
bergskedjan i sydöst och ramade in
landskapet så vackert att ressällskapet
ibland bara blev stående, förtrollade av
skönheten, glömska av orsaken som
drivit dem från sina välkända
hemtrakter.
Men så blev det levande för dem på
nytt, de alarmerande änglaorden om att
fly, dammolnet över vägen från
Jerusalem som signalerade
mördarsoldaternas ankomst. Och så
kom de igång igen, skyndade hastigt på
stegen mot landet som de hoppades
skulle bjuda dem skydd under tiden de
skulle leva där som flyktingar. De var på
flykt, så mycket visste de, de hade
lämnat allt men utan insikt om för vad.
Genom det kristna budskapets
utbredning under två tusen år har den
här flyktingberättelsen blivit världens
mest kända, men på inget sätt den mest
dramatiska. Vad som skulle komma att
hända Josef, Maria och den lille Jesus
har vi ytterst knapphändig information
om. Hur de togs emot, hur svårt det var
att få uppehålla sig i Egypten, lära sig
språket, skaffa sig en inkomst och
”integreras” som vi tycker om att kalla
det, det har vi egentligen ingen aning
om, men vi kan säkert föreställa oss
både vaknätter och gråt, magsmärtor
och oro över hur det skulle lyckas för
dem. Att ha med sig stigmat av att
representera ”judarna”, folket som allt
från deras tid som invandrare tusen år
tillbaka i tiden sågs som en olycka för
egypterna innebar säkert dagliga
kommentarer i basarerna, glåpord och
mobbning i kvarteren där de bodde.
Hemlängtan, den påtvingade
familjeseparationen och längtan efter att
nu och då kunna tala hemlandets språk,
känna smaken av de maträtter de
mindes från barndomen! Men allt varken
var, eller är, unikt. Runt om i vårt land, i
vår egen kommun, lever tusentals
människor som kan berätta
hjärtskärande om bombningar som
utplånat de kända husen längs gatan,
föräldrar som kallblodigt avrättats inför
deras ögon och föräldrar som hastigt
försvunnit bland myllret i flyktinghopen
för att aldrig återfinnas.
Nu när advent och jul står för dörren
kanske du och jag ska lyssna in den
tonen som finns så levande i den
värdegrund som vårt samhälle, ibland
alltför lättvindigt, påstår är vår unika
svenska. I Anden är vi avkomlingar av
ett flyktingbarn som frågar om rum,
plats, förståelse och kärlek i vår egen
tid. Många tillfällen ges åt oss som kan
lyssna in bibelorden, ”jag var hemlös
och ni gav mig härbärge”.
Välkommen till Centrumkyrkan
Peringe Pihlström
Pastor i Equmeniakyrkan